VANDRING I NEW YORK

New York, denna stora världsstad, denna mytomspunna stad som jag under större delen av mitt liv
fascinerats av, skulle besökas. När min barndomsvän Olle, bosatte sig där med sin familj kom målet allt
närmare och inbjudan till ett besök upprepades gång på gång. Skulle jag våga ta steget och åka över
Atlanten? Jag som knappt hade sett interiören på ett flygplan tidigare. Åren gick och det blev inte
förrän vännerna började planera för sin flyttning hem till Sverige som kraften kom. Nu eller aldrig. Nu
måste det bara bli av. Jag får lägga mina ambitioner om att min första ankomst till New York skulle ske
från havet. Tankarna hade funnits att om jag skulle åka till USA, så skulle det vara på samma sätt som
våra förfäder gjorde när de immigrerade. Tänk den känslan som de fick när de för första gången såg
New Yorks skylines i horisonten. Denna känsla kan inte infinna sig längre, då flyget verkade vara
snabbare och billigare.

Vi – jag och dottern Annika, bestämde oss för att nyttja höstlovet 1998. Vi hade sedan ett antal år åkt
till Paris på detta lov. Annika som har sin födelsedag på detta höstlov, förknippar sina respektive
födelsedagar med att ha varit högt ovan jord. Eiffeltornet och Tour Montparnasse i Paris som exempel
Detta lov skulle infalla sig på hennes 15:e födelsedag. Möjligheterna till att fortsätta trenden med att
skapa en minnesbild av vad hon gjorde på sin födelsedag, saknade hittills motstycke.

New York ligger på samma breddgrad som Neapel i Italien, så vi förväntade oss också en angenäm
temperatur. Självklart fanns tankarna att vädret kunde vara ombytligt och mindre angenämt. Men att
bara ha varit där och sett Manhattan räcker sa vi, innan vi for iväg.

Resan och boendet

Vi bokade en reguljär biljett och priset var då 4500:- per person. Vi valde att åka med det holländska
flygbolaget KLM från Landvetter via Shiphool i Amsterdam, där vi äntrade en Jumbo. Resan tog totalt
med en knapp timmas väntan i Amsterdam, ca: 10 timmar. Vi startade vid 10 tiden lördagsmorgon och
var framme samma dag, vid 18-tiden lokal tid. Inflygningen över nordöstra delen av Nordamerika visade
på att det var en vacker höst som hade infunnit sig här. Vi landade på J.F. Kennedyflygplatsen, vilken
också ligger på rätt sida i förhållandet till vårt boende. Hade vi valt exempelvis SAS så hade vi landat
på flygplatsen i Newark, vilket hade genererat fyra resor genom hela New York för vårt värdpar.

Efter den noggranna passkontrollen (på planet fyller man i avsikten med sitt besök och det är viktigt
att det är rätt ifyllt) så väntade rullbanan med vårt bagage. Vi hade packat två resväskor där vi hade
fördelat våra kläder över båda två, ifall en väska skulle försvinna. Dessutom hade vi kläder för första
dygnet ifall det skulle strula rejält. Att jag sedan hade köpt en röd IKEA-väska var inte förgäves då
nästan 100% av väskorna på en flygplats är svarta. Vi blir hämtade av Olle och sonen Axel, som sedan
kör hemåt mot Greenwich. En stad några mil norr om NY, i staten Connecticut. Noterar inga svenska
bilar på de stora infartslederna till NY. Olle säger ”vänta bara”. Vid 20-tiden kommer vi upp på bron
som leder mellan Long Island och Bronx, då den majestätiska synen uppenbarar sig. Söder om oss
utbreder sig hela New Yorks skylines mot en lätt rosa hösthimmel. Yes, yes! Resten av resan är bara
bonus. Denna syn var obetalbar. Kommer fram till deras hus i utkanten av Greenwich och kvällen är
fortfarande ung. Märker att vi inte är trötta trots den långa dagen. Förslag kommer om att vi borde
passa på och åka in i NY med bil på söndagen.

Times Square

Brooklyn Bridge och rundtursbåt

Madison Avenue

Thompsons st. och….

Brandstegar på Bleeckers st

Park på Bleecker st

Efter frukosten sätter vi oss i bilen och åker in mot storstaden. Det kan låtas som mycket häftigt att köra bil
i NY och det är det också. Men om man nu väljer att köra in en söndag, så är det något helt annat. Vi åker
genom Bronx och tar vägen efter Manhattans östra sida ned till Brooklyn Bridge och över den. Efter en
stund hade vi funnit den klassiska platsen där alla bilder och filmer spelas in. En sådan där typisk plats där
gangsters dumpar turister o.d. över kanten med cementfot, ni vet. Här var vi nu!

Letade efter någon restaurang att äta. Restaurangen vid brons fot med utsikt över södra Manhattan kunde
vara ett alternativ, om det nu inte hade varit att den varit abonnerad. Tillbaka över bron för att hitta en
parkeringsplats. Finner en i de södra kvarteren mellan skyskrape-kvarteren. Kan ju verka otroligt att hitta
en parkeringsplats – men det var söndag. Vandrar nu från östra sidan över till den västra och finner en helt
vanlig restaurang. Nu noterar vi att staden är inte alls så smutsig som vi hade trott, den var faktiskt väldigt
ren. Några år tidigare hade Borgmästaren tagit krafttag för att ge staden ett bättre anseende och det hade
dom sannerligen lyckats med. Vi gick inte bara på de faschinabla gatorna utan även på de mindre
bakgatorna. Bakgator ja, jag hade blivit förvarnad hemma i Sverige att dölja kameran, p.g.a. den allvarliga
brottsligheten här. Kände mig väldigt lugn här oavsett var vi

Flatiron Building ”Strykjärnet”

Bayard Building

En byggnad bland alla

befann oss. Jag såg ut som en julgran med alla kameror, för de gjorde alla andra också. Märker också att
människor av alla dess slag syns på dessa gator. Ingen tycks lyfta blicken för någonting. Man är helt enkelt
så van vid allt. De enda som syns här är turisterna som hela tiden går med sina huvuden bakåtböjt. Vad gör
då New York-borna när de är lediga? Vad jag kunde se så utnyttjade de flesta tillfället att besöka någon
av de stora eller små parkerna på Manhattan. Eller så spelade de Basketboll på bakgatorna.

Efter en dags vandring på gatorna i denna mellandel av Manhattan så vände vi kosan hem via Harlem.
Denna ”hemska” stadsdel åkte vi rakt igenom. Var detta Harlem och var var alla de kriminella? Jag skulle
med lätthet finna värre stadsdelar i Sverige. Väl hemma i Greenwich så väntade en utsökt middag tillagad
av Johanna.

Måndag och nu skulle vi åka in själva. Johanna kör oss till stationen i Greenwich. Staden är inte större än
en svensk småstad, men ändå så har den en återförsäljare av Rolls Royce. Aldrig sett så många Rollsar
på en och samma plats bortsett från, vid casinot i Monaco. Finner också att var mans hustru kör omkring i
svenska cabrioleter. Förmodligen mer här än på Hisingen. Efter lite mankemang med biljettköpet så var vi
ute på perrongen. Biljettförsäljaren förstod inte Hisingsamerikanska.

Tågresan in till NY var angenäm och vi satt nu tillsammans med folk som pendlade från de mer rika
områdena. Även här på tåget hade Nokia och Ericsson satt sina spår. Efter att ha åkt på bron över East
River, går tåget ned under jorden i höjd med 125:e gatan. Ändstationen var Grand Central Station.

Nu var det bara att hålla i varandra och följa med störtfloden av alla människor som visste vart de skulle.
Väl utanför uppenbarade sig en annan puls än den vi hade upplevt på söndagen. Tycker man om att se
gula bilar, då är det här man skall vara. Det var lättare att räkna de som inte var gula. Vi vandrade iväg
och kom snabbt till Park Avenue vid Hotell Astoria. Härlig känsla infann sig då jag såg motivet till en tavla
föreställande denna gata, sedd ur en hunds! Perspektiv, som jag målade för många år sedan.

Grand Central Station                        5:e Avenyn och gulingar

Hästdroska vid Plaza Hotell

Vi vandrar ett antal kvarter i nordvästlig riktning innan vi svänger och går 5:e Avenyn ned till Rockefeller
Center. Inte så långt härifrån ligger Svenska Kyrkan. Ett perfekt ställe att slinka in när man som vi
vandrade dagarna långa i denna betongöken. Vi ringde på och en svensk stämma svarade. Förmodligen
såg de oss via en kamera att vi var svenskar (julgranen ni vet). Inne i salongen rådde enbart ett lugn. Här
var det skönt att koppla av och äta lite grann. Efter en timmas paus kände vi oss stärkta för att på nytt
angripa denna stad från marken.

Vi fortsatte att göra på samma sätt de övriga dagarna då vi besökte staden. Ena dagen valde vi norr om
Central Station och nästa söderut, men då tog vi först tunnelbanan ned till Battery Park och gick tillbaka.
På 5:e Avenyn strax öster om Rockefeller Center finns bondfångerigatan nummer ett. Finner i skyltfönstret
en kamera som kostar $999 alltså ungefär halva priset mot hemma. Försäljaren ser ”julgranen” och går ut
och bjuder in mig. Jag blir lite tveksam över hans sätt att försöka sälja denna kronjuvel. När han ser min
tveksamhet försöker han dessutom sälja en resväska och en mobil. Inte behöver en auktoriserad handlare
av en märkeskamera av yttersta världsklass sänka sig så? När han dessutom bad mig fråga hustrun
(Annika alltså) om råd, då tackade jag för oss.

Mellandagarna nyttjade vi till att bekanta oss med Connecticut. Finner ett känt ansikte när vi går i
småstaden Greenwich. Jo visst var det den franske underhållaren Charles Asnavour som gick avslappnat
på trottoaren. Det visade sig att staden innehar flera storheter som har bostad där. Ja dom har ju bostäder
över hela klotet. Keith Richard i Rolling Stones och Diana Ross som exempel. Ute på udden med utsikt
mot Long Island bodde de som hade pengar. Superlativ, jag säger bara det.

Annikas födelsedag infann sig på fredagen och hur skulle vi minnas den? Rundtur med Helikopter med start
vid kajkanten av Hudson floden. Turen rundade Frihetsgudinnan och tillbaka. Perfekt.

Det vi saknade denna gång var en rundtur med båtarna på floderna. Att bara åka ut till Frihetsgudinnan
ansåg vi däremot inte vara värt att slösa vår korta tid på. Göra om resan? Ja!

Stadsguide för New York

Chrysler Building

Värdfamiljen